Programmerarna är i dag Stockholms största yrkeskår sägs det numera. Det är en extremt eftertraktad grupp människor eftersom det råder sådan skriande brist på duktiga programmerare. Det gör förstås att programmerarnas arbetsplatser blir lite speciella: om jag inte trivs här står massor av andra företag och skriker efter mig. Programmerarna har därmed en alldeles speciell makt i sitt arbetsliv.
Lägg till att programmering väldigt mycket handlar om att skapa kunskap, dessutom kunskap som kräver många involverade i form av användare, verksamhet, specialister av olika slag. Många gånger är dessutom programmerarna både bättre utbildade och inte minst mer uppkopplade på alla nya saker man måste ha koll på än sina ledare och chefer.
Hur ser sådana arbetsplatser ut? Hur vill vi arbeta när vi skapar kunskap tillsammans? Och när vi har makten att faktiskt, i varje fall i betydligt större utsträckning än många andra, bestämma över och forma sitt arbetsliv?
Under ett halv decennium arbetade jag på den unga startupen Polopoly, under 2000-talets början Nordens ledande system för att hjälpa våra olika media och publicera sig online. Vi hade DN, Expressen, TV4, SVT, NRK och många, många andra som våra kunder. I utvecklarvärlden hade då sedan ett antal år tillbaka skapats en rörelse för moderna sätt att utveckla mjukvara, kallat för agile (från lättrörlig). I stället för att likna mjukvara vid konstruktion av broar eller byggnader, där några ritar och planerar och andra utför och bygger (vattenfall), började mjukvara ses just som kunskapsproduktion i grupp. Och en ytterst viktig aspekt av kunskapsproduktion i grupp är att den kräver att utförarna får ytterst stor makt över sin arbetsvardag, autonomi. Det här ville – måste – vi också ha.
Som utvecklingschef drev jag under dessa år en tämligen kraftig förändring av hur vi jobbade på, med inspiration just från agila metoder, men också från den japanskt influerade effektivitesfilosofin lean – som betonar optimering av flöden i stället för optimering av resurser. Det blev en helt annan arbetsplats. Inte minst som chef var det omvälvande. Vad får man för roll när de som utför arbetet får den (nästan) fulla makten över sin vardag? Jag började allt mer se det som min uppgift att avskaffa mig själv.
Lite hårddraget kan kan man säga att programmerarna river de gamla företagspyramiderna. Och så här ser det numera ut överallt i mjukvarubranchen, på Spotify, på King, på Klarna, på Magine, alla moderna unga bolag. Men också på SEB, Vattenfall, Scania kämpar man allt man kan för att få till dessa moderna sätt att arbeta.
Hur vi gjorde, både den praktiska men också den teoretiska resan beskriver jag i min nya bok Tillsammans – så skapar du flyt och egenmakt med agile och lean. Jag vågar lova att varje modern chef borde läsa den för att inspireras till nya sätt att leda organisationer.
Numera arbetar jag som utvecklingschef på Expressen där vi utvecklar nya sätt att ännu mer radikalt arbeta tillsammans i experimentbaserad produktutveckling. Mer om det kommer på Expressens utvecklingsblog:
Köp den direkt på Bokus eller Adlibris
