Hyggesfritt lönsammare enligt examensarbete

Hyggesfritt är lönsammare än kalhyggen enligt ett modernt examensarbete från Sveriges Lantbruksuniversitet.\r\n\r\nI Daniel Udds och Johan Rowells ”Ekonomisk jämförelse mellan trakthyggesbruk och Kontinuitetskogsbruk” jämför de ekonomisk lönsamhet mellan trakthyggesbruk och hyggesfritt utifrån den så kallade nuvärdesmodellen, som normalt används när man beräknar lönsamhet i brukande av skog, samt nettoavkastning. Med nuvärdesmodellen räknar man vad alla framtida nyttor är värda idag givet en viss räntenivå.

Författarna ha strävat efter att integrera modern finsk forskning som pekat på ”att kontinuitetskogsbruket har högre ekonomisk lönsamhet” med data från Sverige.

Kontinuitetsskogsbruket fick högre nettonuvärde vid alla testade räntor. Vid högre virkespriser och flyttkostnader minskade skillnaden i nettonuvärde mellan metoderna. Trakthyggesbruket fick 8 % högre årlig nettoavkastning än kontinuitetsskogsbruket när den årliga avkastningen optimerats utan ränta.

Författarna kommer till liknande slutsatser som finsk forskning också givit: för alla räntenivåer över 0 (noll) är kontinuitetsskogsbruk lönsammare än trakthyggesbruk. Det innebär att så fort man har avkastningskrav bör kontinuitetsskogsbruk användas. Detta trots att volymproduktionen tycks vara någon lägre.

Ny forskning från Finland tyder på att kontinuitetskogsbruk är lönsammare än trakthyggesbruk (Pukkala et al. 2011). De finska forskarna fann att om målet är att optimera volymproduktion är trakthyggesbruk det bästa alternativet. Om målet istället är att få ett högt nuvärde där man inkluderar prisskillnader för massaved och timmer, ränta och anläggningskostnader är oftast kontinuitetskogsbruk det lönsammaste alternativet. Senaste forskning i Sverige tyder i huvudsak på att blädning och kontinuitetskogsbruk är mindre lönsamt än trakthyggesbruk (Wikström, 2008)

Författarna utgår från de tillväxtfunktioner som tagits fram i den finska forskningen och tillämpar den på empiri från ett fullskikta bestånd i Ätnarova.

Följande tabell visar på hur intäkter och kostnader beräknats utifrån diameterklasser:

För att beräkna tillväxt i ett bestånd som liknar fullskiktat med träd i många diameterklasser men nödvändigtvis inte med ett virkesförråd över 150 m3 sk, räknar man på hur många träd i varje diameterklass som växer upp i nästa diameterklass under varje period. Den finska studien (Pukkala, et al. 2010) har analyserat växtsamband och skapat tillväxtfunktioner för ett fullskiktat bestånd. Vilka bygger på data från fältstudier och har funktioner för inväxning samt mortalitet i beståndet som grundas på grundyta och stamantal. Där stamantal höjer inväxning och grundyta sänker den. Detta beror på att om det finns för många dominerande träd i högsta trädskiktet, sänks tillväxten i de lägre trädskikten. Samtidigt som stora dominerande träd höjer grundytan. Nya plantor får därför ingen chans att etablera sig på grund av för hård konkurrens.

Författarna redovisar och sammanställer tillväxtfuntionerna på ett översiktligt och lättillgängligt sätt. De har sedan använt excell för att räkna på de optimala tillstånden, vilket inte framstår som helt lyckat. Det vore däremot ytterst intressant att utifrån dessa funktioner ta fram en tjänst där det går att mata in sitt egen innehav och göra simuleringar på det.

En aspekt som lyfts fram i de finska studierna är att ett adaptivt system inte går att bara ”räkna på”, utan man måste slumpmässigt skapa tillstånd som sedan ekvationerna tillämpas på. Det låter rimligt och man måste nog förhålla sig skeptisk till alla modeller som inte stödjer ett sådant angreppssätt. Måste återkomma till detta.

Utifrån ekvationerna från de finska studierna, tillväxtekvationer för trakhyggesbruk och grundbeståndet Ätnarova räknar de ut optimala omloppstider och beräknar sedan nettonuvärden för olika räntor för de olika alternativen.

Tvärtemot tidigare svenska studier kommer de fram till att kontinuitetsskogsbruk har högre nettonuvärde vill alla räntor. Vid 2 % ränta är nettonuvärdet 50 % (SIC) högre för hyggesfritt jämför med kalhygge!

Hur kan nu detta komma sig? Författarna gör flera känslighetsanalyser av parametrar som flyttkostnader och virkespriser utan att resultatet ändras. Det konstaterar också att det avgörande skälet till resultatet är att de höga anläggningskostnaderna för föryngring samt att kontinuitetsskogsbruk inte har något initiala investeringskostnader som gör att hyggesfritt kliver ut som segrare.

Vid en jämförelse med andra studier behöver deras utgångspunkter jämföras: så vitt jag kan minnas brukar de studier där trakthyggesbruk kommer ut som vinnare just räkna med att hyggesfritt är en investering, nämligen i stället för att avverka beståndet omedelbart och investera i föryngring och sätta in resten på banken låter man pengarna stå kvar i skogen.

Mina intryck av detta är egentligen enkelt: skillnaden mellan hyggesfritt och kalhyggesbruk är egentligen inte så stort. Det gör att just hur man väljer att beräkna investeringskostnader (vad är egentligen värdet på marken, vad är alternativkostnaden för skogen som redan står) får en avgörande betydelse. Det stämmer väl in  med annan forskning som i praktiken visar att det effektivaste sättet att bruka skogen är att låta den vara. Då växer den snabbast.

Enligt författarna är deras studie dock inte känsligt för detta:

Investeringskostnaden har stor påverkan på nettonuvärdet och i verkligheten skulle förmodligen investeringskostnaden vara relativt hög för ett bestånd med 168m3 sk stående per ha. Detta har dock samma påverkan oavsett om beståndet skötts som enskitat eller flerskiktat. Vilket gör att det går att bortse från den kostnaden när alternativen jämförs med varandra

Deras slutsats är tydlig:

Det mest ekonomiskt rationella investeringsbeslutet är att ta hänsyn till räntans inverkan vilket leder till att nettonuvärdesprincipen är att föredra. Enligt de ekonomiska beslutskriterier som anges i tidigare kapitel ska investeringen med högst nettonuvärde väljas, vilket gör att kontinuitetskogsbruket är att föredra.

Dock vet vi sedan tidigare att mängden skog i Sverige som är fullskiktad är ytterst liten. Kan man använda detta som vägledning hur man bör göra med idag enskiktad skog? Tyvärr inte. Då måste man också ta med kostnaden för omställningen av skogen.

Högst troligt är att all flerskiktad granskog i Sverige bör skötas med kontinuerligt skogsbruk för att uppnå högsta ekonomiska lönsamhet.

Givet den slutsatsen skulle man också kunna konstatera: omställningen av i det närmaste all skog i Sverige till enskiktat från 1950-talet har varit ekonomiskt irrationellt. Det betyder dock inte nödvändigtvis att det därmed är ekonomiskt rationellt att ställa om all trakhyggesbrukad skog till mångskiktad, tyvärr.

Kan man då lite på denna studie? Jag tror man ska ta den med en god nypa salt. Tillväxtfunktionerna som använts är under utveckling och också debatt. Troligtvis är de mer lämpade för teori- och metodutveckling inom skogsforskning än att direkt tillämpa. De ger dock en god indikation att det som svensk skogsforskning och -industri envetet framhållit, nämligen att hyggesfritt är minst 30% mindre lönsamt, går att ifrågasätta.

En aspekt av studien som dock är mer allvarlig, vågar jag påstå, och som de enbart berör i förbigående, är vilken typ av virkesförråd och ingrepp som simuleringen föreslår: nämligen extremt kraftiga avverkningar.

Den största felkällan är förmodligen osäkerheten i tillväxtfunktionerna för kontinuitetsskogsbruket. Att produktionen fortsätter hållas på en ganska hög nivå efter att virkesförrådet huggs ner till mindre än 10 m3 sk/ha stämmer inte överrens med resultat från tidigare svensk forskning gjord av Lundqvist, (2009)… Trots detta tycker vi att funktionerna ser bra ut genom att de tar hänsyn till många faktorer.

Enligt de presenterade graferna skulle det optimala tillståndet ungefär vara detta:

• • Avverka vid mellan 100 och 120 m3sk/ha

• • Avverka till mellan 10 och 20 m3sk/ha

• • Avverka var 20:e år.

Särskilt Lundqvist har framhållit att stora volymer stående virke är förutsättningen för att kunna få tillväxt i fullskiktade skogar i närheten av den förväntade tillväxten utifrån ståndortsindex. Enligt dennes sammanställningar av Svenska provytor ger låga bestånd (låg grundyta) upp till 3 gånger sämre tillväxt än förväntat (REFERENS).

Att vi skulle kunna få en tillväxt på cirka 100 m3sk på en 20-årsperiod utifrån ett bestånd på 10 m3sk i en fullskiktad skog stämmer inte med tidigare svensk empiri så vitt jag kan bedöma, men det måste jag följa upp i en kommande post.

Skulle de finska tillväxtfunktionerna visa sig vara hållbara kommer det leda till drastiskt ändrade rekommendationer hur gran i kontinuitetsskog bör skötas, det kan man i varje fall konstatera.