Plötsligt klev en spelman in genom dörren.
Som vi gjort de senaste tolv tretton år sedan firade vi nyår hos våra vänner Göran och Berit i Hagen i Dala-Floda. Grannbyn till Dala-Floda är Mockfjärd. Vår fäbod Stockgropen har allt sedan 1600-talet varit knuten till gårdar ljust i Mockfjärd. Granne till Göran och Berit bor Peter, som kommer från just Mockfjärd.
Rätt som det är knackar det på dörren på eftermiddagen på nyårsafton.
Peter spelar Stockgropslåt’n
– Jag har hört att ni har främmande från Stöckgropa, säger Peter när han kliver över tröskeln, med fiolen i handen.
Vi har hört att han lärt sig spela fiol de senaste åren. Vi vet också att han känner grannar till oss i Stockgropen.
– Jag tänkte spela en låt från Stockgropen för er, säger han, och berättar om spelmannen Herbert Dragsten.
Herbert, fortsätter Peter, var spelman i Mockfjärd. När han skulle spela in sina låtar på skiva en gång var det någon som sa:
– Du kan ju inte kalla varenda låt för gånglåt.
“Nehej”, sa Herbert, “då får den här heta Stockgropslåt’n”. Och så blev det en av 18 låtar som kom ut på LP-skiva på Giga 1982.
– Fast med Herbert kunde man aldrig så noga veta, berättar Peter vidare. Han ändrade ofta på sina låtar. De kunde låta olika varje gång.
Fiolen Peter bär med sig är Herbert Dragstens egen, tillverkad i Mockfjärd. Vi häpnar och undrar hur det kan komma sig.
Herbert Dragstens fiol
– Den låg i en låda hos en släkting till Herbert, med sprucket lock. Så jag fick köpa den och nu har jag lagat den.
Peter spelar sedan Stockgropslåt’n och vi alla tycker förstås det låter grymt. Vi bönar och ber att vi ska få spela in, men Peter är stenhård.
– Ni får köpa skivan.
När vi ett par dagar senare åker upp tillfäboden, tittar jag upp mot mina två närmaste granhus på vänstra sidan av bugatan. Båda tillhör släkten Dragsten.
Nu har vår fäbod fått ett soundtrack också.
