Stockgropen var ursprungligen ett finnboställe, som genom ingifte kom att bli fäbod åt Mockfjärd, berättas det i en inventering av Länsstyrelsen.
Stockgropens fäbodgata
I nordligaste Grangärde socken ligger i Brännbacksbergets sydsluttning en liten enklav tillhörig Gagnefs socken.
Det är den lilla fäboden Stockgropen…[denna] mycket avsides belägna fäbod
På en skylt längs buagatan kan man läsa ytterligare lite historik:
Mellan Gagnefdelen och Mockfjärdsdelen av Stockgropen finns en sten med ett inhugget streck och ett årtal, möjligen 1583. Det finns uppgifter om att den förste finnen som slog sig ner här markerade sitt rå på det här sättet.
Innhugna initialer och årtal finns även på en stor sten intill bilvägen till Stockgropen och på ett par timmerbyggnader.
På en karta från 1668 över Gagnef och Stora Tuna är ännu platsen utmärkt som “Finetorp”.
I den lilla skriften “Om fäbodväsendet i Gangefs socken” av Anders V. Anderssons finns några rader sammanställda från domstolsprotokoll om Stockgropen. 1639 finns anteckningar om att finnen Hindrik vållat stor skada på skogarna, med all sannolikhet med svedjejordbruk. Enligt anteckningen ska han ha ett torp liggandes mitt i ett rå (en rågång mellan ägor troligen). 1636 ska en Jöns Hindriksson, son till Hindrik, ha anlagt ett torp i trakten. 1661 omnämns finnen Stockholms Mats i Stockgropen. 1666 köper Jonas Eliasson i Fors torpet Stockgropen från Mats Jönsson (Stockholms Mats och son till Jöns). Året efter köper Olof Nilsson och Olof Jonsson i Norra Mockfjärd torpet Stockgropen av Eliasson.
På kartor från 1700, t.ex över Grangärde 1772, anges platsen med namnet “Stockgrop fäbodar”. En fin karta (sid över Laxsjö masugns skogar visar fäbodens placering väl längs vägen till Gagnef. I skifteshandlingarna anges den som “tägt som nyttjas af Gagnefs socken”.
I handlingar (20-GRA-24) om Laxsjö masugns underlydande framgår tydligt fäbodens placering i övre delen av marken som numera tydligt anges som tillhörande Gagnef.
I en inventering av fornlämningarhar Stockgropen undersöks. Där menar man att fäboden ursprungligen låg ovanför dagens läge. Där har man funnit ett 25-tal husgrunden med lämningar efter spisar. Ännu 1813 menar man att fäbodarna låg i den övre delen. Det bekräftas av en karta från storskiftet som inleddes i början av 1800-talet, och som på många sätt kan sägas ha fortgått till alldeles nyligen. Ännu för bara några år sedan pågick omarrondering i området där Stockgropen ligger.
På en karta inför storskiftet (20-GAG-39) syns tydligt att huvuddelen av husen ligger i den övre delen av fäboden, längs med något som nästan ser ut som ett litet torg och som ännu är synlig i den gemensamma fäbodgatan (Nordanholen s:50). Resultatet av skiftet finns beskrivet i 20-GAG-70 men är också synligt i fastighetsindelningarna på kartan, som på många sätt gäller än idag.
Vi vet därmed att vår fastighet haft nuvarande inledning åtminstonde sedan 1813. Låg husen där redan då? Troligen inte. Uppfördes de på nytt eller flyttades de från fäbodtorget? Svårt att säga. I början av 1900-talet vet vi dock med säkerhet att husen spritts ut där de numera ligger. På ett flygfoto från 1912 syns den nya placeringen tydligt och på generalstabskartan från samma år är den nuvarande placeringen också tydligt. Hände samma sak med den lilla buan som annars var så vanlig när skifte genomfördes: den gamla byarna sprängdes och husen byggdes i stället vid den nu privat ägda marken? Det verkar som att det hände också i den lilla fäboden Stockgropen.
Också skogen skiftas, vilket dock verkar ägt rum i flera steg, och som i slutet av 1900-talet slutade med att Bergvik skog tog över den så kallade Kvarnbacken och dessutom drev en förrättning mot fäbodägarna där de förlorade den traditionella rätten till mulbete, jakt, ved och fäbodvirke, men det är en annan historia jag ska berätta någon annan gång. I en översiktlig karta från 1813 (sid kan man finna fäbodskogen, som tycks ha legat innanför den verkliga kommungränsen.
Först 1835 skiftas denna skog (20-GAG-123). Vissa fastigheter tycks ännu ha skog i detta område.
På skylten i fäboden kan man vidare läsa
Mellan 1937 och 1939 hade Lisa Dahlin och hennes mor, samt Elin Hjort djur i Stockgropen. De var de sista från Mockfjärd som nyttjade Stockgropen för bäbodbruk.
“Sedan kriget har endast hästar betat området”, skriver Länsstyrelsen. “Sedan några år har även hästbetet uteblivit och idag
slås endast ett begränsat område av den öppna vallen traditionellt med lie”. Och fortsätter:
Stockgropens mycket avsides belägna fäbod har ännu kvar viss ängsprägel på den öppna delen av vallen, där ett antal ömtåliga ängsväxter kämpar mot sviktande hävd. Förhoppningsvis kan floravärdena på denna i övrigt genuina lilla fäbod säkras för framtiden.
Sedan några år hävdas emellertid Stockgropen igen, genom slåtter och under en period sommarfår.
