Vi plockhugger våra två första granar efter måldiameter. Kvar står skogen.
Så var det äntligen dags att göra det första lilla uttaget ur skogen, med betoning på ”lilla”.
Under nyårshelgen var vi och hälsade på hos vänner i Hagen, Dala-Floda. Eftersom jag ska vara bortrest resten av vintern var det enda chansen att hinna med lite arbete i skogen.Nu gällde bara att vi fick under 5 °c flera dagar i rad eftersom planen var att ta ner några granar. Just gran bör man helst fälla under vintern eftersom de är känsliga för svampinfektionen rotröta. Särskilt känsliga är förstås nya stubbar. Som tur var sprids inte rotröta i temperaturer under 5 grader.
Vi blev mer än bönhörda. När jag kliver upp på morgonen är det -15 °c ute. Inne i fäbodstugan ligger temperaturen runt 10 °c. Men efter en timme med gasolkaminen på max blir det varmt och skönt inne i stugan.
Så pass kallt som -15 är ju egentligen inte heller perfekt när man bedriver hyggesfritt skogsbruk. Varje träd ska ju tas ner i befintlig skog. Du vill varken skada de andra stora träden, eller nya små träd som är på väg att växa in. Jag vet inte exakt var gränsen går, men vid -15 °c blir träd och grenar väldigt känsliga för tryck och knäck. Därför måste jag vara extra noggrann när jag väljer träden jag ska fälla.
Planen är att bara ta ner mellan en och tre granar. Jag har fortfarande inte utrustning att ta ur dem ur skogen. Tanken är att jag ska såga plankor av dem till våren, antingen i en lokal såg eller själv. Hur svårt det är idag att hitta en lokal leogosåg återkommer jag till en annan blogpost.
Men vilka träd ska jag välja? Som jag skrivit tidigare finns det inga enkla och tydliga instruktioner eller praktiker man kan följa när man bedriver hyggesfritt skogsbruk. Till stor del beror det på hur skogen ser ut och vad man vill uppnå. En enkel tumregel är dock att du hela tiden vill uppräthålla variation.
För vår skog har jag kommit fram till att måldiameterhuggning troligen är den bästa metoden just nu. I experiment och simuleringar som beskrivs i skogsforskningen används nästan alltid måldiameter som den viktigaste hyggesfria metoden.
Samtidigt kritiseras ofta måldiameterhuggning som exploaterande, och ett av skälen att vi en gång i tiden fick de så kallade luckiga skräpskogarna, som i sin tur var motivet till att trakthyggesbruk blev den alenarådande metoden. Hugger man blint ner alla träd över en viss dimension riskerar man att ta bort viktiga evighetsträd, minskar den framtida potentialen för död ved, riskerar att skapa för stora luckor, ökar risken för stormfällning i känsliga granbestånd. Dessutom är det alltid de största träden som bär mest kottar, och därmed står för den naturliga föryngringen.
Jag tror ändå på måldiameterhuggning. Eftersom vi kommer ta ut all skog motormanuellt, kan vi bedöma varje träd för sig. I stället för att blint gå på måldiameter ser jag den som ett av flera kriterier för höggallring. Andra kriterier spelar också in, så som: bär trädet mycket kottar eller inte? Stör det andra träd, särskilt våra tallar? Hur stor blir luckan? Finns det träd som friställs och som kan påverkas positivt? Är dessa träd av bra kvalitet? Behöver vi virke i någon annan dimension?
Vi har två områden i skogen som mer ser ut som pelarsalar. Jag har bestämt mig för att börja med området närmast buan. Det främsta skälet att ta ut virke i detta bestånd är att stärka skiktningen i skogen och därmed lägga grunden för ett äkta kontinuitetsskogsbruk.
Beståndet domineras av gran, men har också en rad äldre tallar, som strikt sett är de dominerande träden. Vi kommer inte röra tallarna. I själva verket vore det intressant om vi till och med kunde skapa förutsättningar för naturlig föryngring av tall. Jag återkommer till det.
Tidigare i höstas gick jag igenom alla träd över 30 centimeter i dbh (diameter brösthöjd) och märkte upp dem. På de nästan 0,5 hektaren mätte jag upp 47 granar med diameter över 30 centimeter. För vår del skulle det räcka för många års milda avverkningar.
Området har en stående volym på 91 m3sk (182/ha), grundytan är 21 m2, medelhöjden 20 cm och medeldiametern 27 cm enligt skoglig grunddata från Skogsstyrelsen. Det bör gå att ta ner till runt 150m3sk/ha utan att tillväxten påverkas allt för negativt. Jag återkommer också till det när jag sammanställt de senaste årens forskning om hyggesfritt.
Det först tilltänkta trädet står en en lite klunga på andra sidan vägen med ett par smala granar omkring sig och ett mindre bestånd som är på väg upp. I mina ögon en perfekt kandidat.
Men när vi kommer tillbaka från en längre tur i områden faller den nedgående solens strålar på trädtoppen. Mängden kottar är häpnadsväckande. En snabb googling ger vid handen att 2015 är ett riktigt bra kottår. Det är så mycket kottar i södra Sverige att det till och med finns rapporter om träd som brustit på grund av tyngden från kottarna. För gran kan det vara långt mellan goda kottår. Och kottarna är ju förutsättningen i hyggesfritt skogsbruk för att få en bra återinväxt. Trädet får stå kvar så länge.
Jag vill gärna ta träd nära vägen i år så att jag kan få ut dem enkelt eftersom jag ännu varken har timmerhäst, skoter, 4-hjuling eller traktor. Idealiskt vill man ju ha en metod att arbeta som inte kräver för mycket fasta stickvägar eller gör åverkan på skogen. Jag har inte bestämt mig hur vi ska göra ännu.
Precis vid vägen stor två fina tallar. Upp i kronan på en av dem växer en gran jag märkt ut. Det blir perfekt. Vid granen finns redan en liten lucka, men inga träd som kan ta skada av fällningen. På detta sätt får vi fint virke, friställer tallen, utökar luckan lite och skapar eventuellt en störning som kan uppmuntra grodd och inväxning.
Jag har varit lite orolig för om det ska finna rotröta i beståndet. Granen jag fäller är kärnfrisk. Dess första kanske 30 år ser den ut att ha levt rejält undertryckt.
Bredvid tallen jag nu friställt växer ännu en gran. Den har mycket mindre dimension, men den stör tallens krona. Jag skulle här inte ha något emot att göra ett avsteg från diameterprincipen. Tyvärr ser det ut som att granen är infångad av en av tallens grenar åt det håll där jag skulle vilja fälla dem. Den skulle också kunna tas ner mellan två granar åt ett annat håll, men med den starka kylan gör jag bedömningen att skaderisken är för stor. Jag lämnar trädet så länge.
I kanten av en lucka i närmaste grupp av träd står däremot en märkt gran. Den är 32 centimeter. Bredvid den står en grupp granar som ganska nyligen växt upp över brösthöjd. I luckan finns flera plantor som är mellan kanske 20 och 40 centimeter. Jag gör bedömningen att jag kan fälla granen utan att dessa skadas, möjligen kommer en liten granplanta ta stryk, men det kan det vara värt.
Också denna gran visar sig vara kärnfrisk och med täta fina årsringar de första 50 åren. Den har också lagt på sig fint de senaste åren, något som inte stämmer med de borrprov jag gjorde tidigare på hösten där det såg ut som om tillväxten i 30+-träden hade avtagit. Kanske skulle de stå några år till?\
Det finns många utmaningar med att bedriva hyggesfritt skogsbruk, en av de svårare är hur man ska få avsättning för sitt virke. Personligen betraktar jag inte vanliga träprodukter från kalhyggen som verkligt ”ekologiska”. Om vi hade en riktigt kravmärkning också av trä är jag övertygad om att enbart hyggesfritt trä skulle kvala in. Jag är också övertygad att konsumenter skulle vara beredda att betala extra för sådan exklusivt (som det ser ut idag) trä.
Någon sådan märkning eller virkesmarknad finns ju inte i dag. Jag skulle gärna se att en sådan kunde uppstå. Som ett sorts exempel på hur detta skulle funka kommer vi att ha proveniens för alla våra träd. Varje träd kommer vara namngivet, dokumenterat och ha en egen identitet på nätet. Du kan läsa mer om det på sidan Träden i skogen. Är du intresserad av att köpa ekologiskt trä? Hör av dig!
Dagens två träd har vi döpt till Anders H och Herbert D. En viktig aspekt av hyggesfritt är just att du alltid kan uppleva att skogen är skog. Därför är också dokumentation av hur skogen ser ut både före och efter ingrepp viktigt.
När jag tar några steg bakåt och betraktar skogen kan jag bara konstatera: vårt uttag syns inte. Och strax därefter sänker sig solen över fäboden. Skogen brinner. Skogen lever vidare.
