Under flera månader har antman.se och stockgropen.se legat nere. När jag började intressera mig för internet och Linux 1995 gick jag med i abc-klubben och har allt sedan dess haft det som mitt hem på internet. Dock var det länge sedan jag var aktiv, och plötsligt hösten 2019 sa klubben upp sin lokal och lade ner all verksamhet som handlar om att ha dynamiska websiter. Tyvärr försvann därmed allt mitt gamla innehåll. Det kommer jag nu så sakta och mödosamt bygga upp igen.
Författare: pra
Contractor, trainer and author @ Antman.se, ex tribe lead at Spotify & agile coach at Crisp. Active Linux and OSS advocate and developer since 1995 and a former journalist and social scientist. Also loves outdoor activities and wine.
Vintertur i Muddus
Muddus är Sveriges största nationalpark som skyddar skog. Muddus är en del av Laponia och är därmed också ett världsarv – som inte enbart skyddar urskog men också en miljö starkt kopplad till ett urfolk, samerna. Nästan hälften av Muddus består av myr.
Läs mer på utsidan.
Katterat till Hellemobotn – en gränstur i Narviksfjällen
Sommaren 2018 vandrade vi en kombinerad stug- och tälttur mellan tågstationen Katterat och den lilla fjordbyn Hellemobotn. Denna sträckning har, så vitt vi vet, inget namn, men till stora delar sammanfaller den med Nordkalottledens norska sträckning genom denna del. För norrmän (och -kvinnor) är den känd som en del av Norge på langs.
Läs mer på utsidan.
Projekt 0.5 ton om året – så kan vi lösa klimatkrisen
Vår koldioxidbugdet är snart slut. Vi hade val i år (2018). Nästa val äger rum 2022. Valet efter det är 2026. Då är vår budget slut om vi inte drastiskt minskar våra koldioxidutsläpp. Det är det den dåliga nyheten. Den bra är att det finns massor vi kan göra. Det kräver dock att vi i 25 år i rad minskar våra avtryck med 0.5 ton koldioxid per år per svensk. Det är möjligt, men bråttom.
Jag trodde aldrig jag skulle yttra något dylikt, men jag tror Johan Rockström och de andra som tillsammans med honom i DN för att par veckor sedan sa: läget är så allvarligt vad gäller klimatet att det kräver nationell samling, eller som Rafael Jensen skrev samtidigt: välfärdsstaten måste transformeras till klimatstaten. Det finns helt enkelt inte en chans att vi kommer klara detta om vi bara litar på individers val (moral och preferenser) och fria marknadens spel (vinst och konkurrens).
I boken The Great Leveler skildrar Walter Scheidel pessimistiskt hur jämlikhet aldrig åstadkommits genom gradvisa fredliga reformer. Det har alltid krävts krig och katastrofer för att grundligt förändra samhället i en riktning som inte bara är lönsam för en liten elit. Detsamma gäller klimatet. Vi kommer aldrig lösa klimatfrågan om inte alla är med, om inte, alla bär bördorna som denna massiva omställning kommer kräva, men också vinsterna det kommer ge.
Vi är i krig, eller borde vara. Mot koldioxidutsläppen. Nu krävs mobilisering av alla och allt. Hur lång tid har vi på oss? Vad kan vi göra? Vi är långt förbi läget där gradvisa små förändringar är tillräckliga.
I stället måste vi tillämpa en maximalistiskt strategy där vi provar så många saker som möjligt parallellt. Det duger inte att sponsra elcyklar i stället för, säg, aggressiva omställningsbidrag för att stödja transporter på landsbygden. Vi måste göra allt. Samtidigt. Vi kan inte politiskt gräla om detaljerna. Vi måste säga ja till allt. Förmodligen är det bara möjligt genom bred klimatpolitisk samling, från Vänsterpartiet till Centerpartiet, hur osannolikt det ändå låter.
Tillsammans – så river programmerarna företagspyramiderna
I år hade jag äran att i anslutning till Agila Sverige (2015) släppa Riv pyramiderna igen som riktig bok med den mycket bättre titeln Tillsammans – så skapar du flyt och egenmakt med agile och lean (tack till Joakim Holm för att du övertalade mig att negativa titlar är dåliga). Den hemliga undertiteln tycker jag dock är “så river programmerarna företagspyramiderna”. Läs mer på Crisps blog.
Growing up with Agile – Minimum Viable Bureaucracy at Spotify
The Spotify ‘model’ was presented in 2012 and has stired a lot of interest in the agile community and the software industry in general. In May I was asked to talk about this a the Bay Area Agile Leadership Network meetup in San Francisco (where I at that time was working as an agile coach at the Spotify office): Since 2012 Spotify has continued to grow hectically. How has agile evolved at Spotify since then? Going back in time, and following the latest structural changes makes it clear that the model was never the primary mover: instead a number of core principles and ambitions has worked as constraints on how to grow the most suitable organization for the task, with small enough structure to help but not be in the way: you could call it Minimum Viable Bureaucracy.
You can find the slides at Crisp.se.
Better meetings with the Core Protocols
Good meetings is very much about achieving deep collaboration. But collaboration is often hard. We go into meetings with different modes, intentions, and expectations. How can we make meetings both more fun and energetic? Surprisingly enough: maybe by being more formalized. Core Protocols Stack helps shaping better meetings. Here’s a workshop you can use to introduce Core Protocols to a team.
You can read more about it in this Crisp.se blogpost and get access to the presentation here.
Hyggesfritt lönsammare enligt examensarbete
Hyggesfritt är lönsammare än kalhyggen enligt ett modernt examensarbete från Sveriges Lantbruksuniversitet.\r\n\r\nI Daniel Udds och Johan Rowells ”Ekonomisk jämförelse mellan trakthyggesbruk och Kontinuitetskogsbruk” jämför de ekonomisk lönsamhet mellan trakthyggesbruk och hyggesfritt utifrån den så kallade nuvärdesmodellen, som normalt används när man beräknar lönsamhet i brukande av skog, samt nettoavkastning. Med nuvärdesmodellen räknar man vad alla framtida nyttor är värda idag givet en viss räntenivå.
Författarna ha strävat efter att integrera modern finsk forskning som pekat på ”att kontinuitetskogsbruket har högre ekonomisk lönsamhet” med data från Sverige. Fortsätt läsa ”Hyggesfritt lönsammare enligt examensarbete”
Plockhugger två granar
Vi plockhugger våra två första granar efter måldiameter. Kvar står skogen.
Så var det äntligen dags att göra det första lilla uttaget ur skogen, med betoning på ”lilla”.
Under nyårshelgen var vi och hälsade på hos vänner i Hagen, Dala-Floda. Eftersom jag ska vara bortrest resten av vintern var det enda chansen att hinna med lite arbete i skogen. Fortsätt läsa ”Plockhugger två granar”
Tall i Hagen
Vi precisionsfäller en tall i Hagen, Dala-Floda.
Ett skogsbruk som vill sätta så lite avtryck som möjligt måste nästan drivas motormanuellt, det vill säga med motorsåg.
För att bli duktigare på det tog jag AB-kort för Säker skog i höstas. På kursen för att ta kortet lär man sig moderna sätt att fälla träd, med särskilt fokus på precisionsfällning med hjälp av precisa riktskärs, ”gångjärn” och säkert hörn. Fortsätt läsa ”Tall i Hagen”