Varför Sverige måste göra mer än Indien

En hörnsten i Parisavtalet: de som har släppt ut mest måste också bidra mest. Vi kan säga att varje land har en koldioxidbudget. (Återpublicering a twittertråd)

Den här bilden säger ganska mycket om Sverige vs Indien. Vi har både högre utsläpp per person och förstås mycket högre ackumulerad CO2-skuld per person än Indien. En svensk släpper i genomsnitt ut 2x mer än en indier.

(Sverige är på väg åt rätt håll, bra, men siffrorna är också förrädiska, räknar vi in importerad konsumtion är det snarare 8-9 ton/ person, eller 4x Indien.)

I en review av kumulativ CO2 per person hamnar Sverige på 19 plats av 20. Indien är inte med. Ser vi på totalen har Sverige släppt ut 0.29% av all CO2 i världen, Indien 3.21%. 5/10 (https://carbonbrief.org/analysis-which-countries-are-historically-responsible-for-climate-change/…)

Men Indien har ju som alla vet 100x större befolkning. Ett tankeexperiment: Om Sverige haft Indiens befolkning så hade vi gått om USA som tidernas värsta koldioxidbov.

Ett bra sätt att begripliggöra vad som behöver göras är koldioxibudgetar. Mänskligheten har ungefär 500-800 miljarder ton vi kan släppa ut om vi ska hållas oss under 1.5 % (fast vi har ju redan släppt ut för mycket som alla vet). Ca 10 år har vi på oss innan den är slut.

För att Sverige ska kunna leva upp till vår del bör vi, räknade jag ut får några år sedan, minska vårt utsläpp per person med 0.5 ton om året, åtminstone fram till 2035. https://antman.se/2018/09/12/408/

Hur är det med Indien? De har fortfarande budget kvar! (Fast ser man tillväxtkurvan för Indien ser det väldigt oroväckande ut där med). (https://business-standard.com/article/current-affairs/india-used-far-less-than-its-share-of-global-carbon-budget-govt-122073000135_1.html…)

Vi påverkar klimatkatastrof i Indien. Vi behöver minska våra utsläpp mer än Indien. Och Indiens har moraliskt rätt att t.o.m. öka sina utsläpp, och det måste vi ta ansvar för.

Först publicerat på Twitter: https://x.com/peterantman/status/1568680406706184197?s=20

Räknas skogens koldioxidskuld in är svensk skog knappas så koldioxidpositiv som hävdas

Enligt svensk skogsindustri och – forskning gäller följande: Eldar du upp ett träd i en skog som binder 150 ton CO2 ger det ett negativt utsläpp, men eldar du upp samma träd i en skog som binder 75 ton CO2 (och släppt ut 75 CO2 tidigare) så räknas det som neutral.

Det kan väl ändå inte vara rimligt. (Tidigare twittertråd, återpublicerad).

Fortsätt läsa ”Räknas skogens koldioxidskuld in är svensk skog knappas så koldioxidpositiv som hävdas”

Skogen hjälpte oss att bli av med oljan – nu måste vi titta på skogens CO2-utsläpp

Lite spännande grafer med anledning av aktuell debatt och journalistik om skog. Mycket kan skrivas om dessa grafer, här bara en liten kommentar om var och en. Vi kan börja med: det är fossila bränslen som är det verkliga problemet. Det får vi inte glömma.

https://t.co/mTPMKQqHDx?amp=1

Naturens normaltillstånd är balans, inte stora (netto) utsläpp eller upptag. Stora delar av Europa var väl redan avskogad vid vikingatiden, men att England avskogades eller massiva uttag i svensk skog speglas inte alls i historiska CO2-nivåer (https://co2levels.org)

Fortsätt läsa ”Skogen hjälpte oss att bli av med oljan – nu måste vi titta på skogens CO2-utsläpp”

Virkesåkrarna är skyldiga 240 svenska årsutsläpp av CO2

The Swedish forestry regime are most probably far from climate neutral. Recent research indicates that 12 billion ton CO2, or 240 years of Swedens current yearly emissions, are missing, it’s not in the forests, it’s in the air. Rest of post in Swedish.

Ytterst illustrativt föredrag av Ida Sellstedt om den verkliga kolskulden i våra skogsplantage.

Vi kan lägga till lite siffror från modern forskning för att ytterligare illustrera. Låt oss börja med Svensk produktionsskog (virkesplantage) så som sammanfattas i Skogsskötselserien, Skogens kolbalans och klimatet: https://skogsstyrelsen.se/globalassets/mer-om-skog/skogsskotselserien/skogsskotselserien-21-skogens-kolbalans-och-klimatet-2020-.pdf

Fortsätt läsa ”Virkesåkrarna är skyldiga 240 svenska årsutsläpp av CO2”

Proforestation – really old forests are the best way to store carbon

A pine can live for 800 years, it can stand dead for another 300 years, and continue to store carbon 300 more years as fallen wood. There’s a lot of new research pointing the direction that really old forests are best both for sequestering and storing carbon. How can we make that a viable economical option? Here I republish a previous Twitter thread.

Natural forests store 4 times carbon compared to production forests.
Fortsätt läsa ”Proforestation – really old forests are the best way to store carbon”

Green streaming is coming

20 gram of beef, or 0.5 kg carbon. That’s what a year of listening to Spotify equals. At least if we use new numbers available from last year’s sustainability report. A year of Netflix usage, 150 times Spotify, but still not that much. Streaming is actually pretty green, and getting greener. And what you should really do as a user of these services? Get a renewable energy electricity deal!

Spotify 2020 sustainability report

Spotify Sustainability Report 2021.

Happy to see Spotify having published their 2020 sustainability report. Having been part of producing all previous reports, and been the initial driver for including climate ambitions I’m glad to see increased ambitions around climate. 

For the first time there are full impact numbers on (almost, creating content is not included) the complete value chain: 169,000 ton in total, or 26 ton per employee. This makes it possible to more holistically evaluate the climate impact of audio (music/podcasts) streaming. 

Fortsätt läsa ”Green streaming is coming”

Greening Spotify – my 2 years as a sponsor of climate neutral goal at Spotify

Setting climate neutrality as a long term goal

Suddenly the moment came. I was working as a technology director for the Spotify mobile platform department. It was fall 2017. My new manager Tyson wanted to kick off his new leadership team and as part of that we wanted to formulate north star goals, a common practice in a purpose driven company like Spotify. I was expecting the usual stuff from a platform department, around productivity, internal customers, speed and stuff. 


Spotify Sustainability report 2019 – the year climate became a company concern

And then Ramon, project manager for the ongoing Google cloud migrations, says something like: Google cloud is running on green energy, could we not have a goal around that? 

Is this the moment? No one speaks up. Are we ready? Could I finally find a situation where I can make an impact on an issue so important, to the world, and to me personally?

Fortsätt läsa ”Greening Spotify – my 2 years as a sponsor of climate neutral goal at Spotify”

”Vi kan väl skaffa kylanläggningar”

Sent ska syndaren vakna, skriver Karin Bojs om DN:s klimatupplaga och sin egen bittra kamp på DN för att få gehör för hur allvarlig klimatkrisen är. Men för att travestera Karin: Greta var fyra år, och Karin Bojs hade arbetat på DN i tio år när jag kände mig tvungen att skriva till henne om hennes sätt att skriva om klimatet. Idag är det 13 år sedan, och i backspegeln tycker jag nog Karin Bojs förskönar sin egen roll, för hon står väl ändå för vad hon själv har skrivit även om “chefer på redaktionen har skrattat överseende”.

Hösten 2007 rapporterar Karin Bojs om Klimat- och sårbarhetsutredningen, som bland annat varnar för sju grader varmare på vintern i Norrland och ökade skyfall och mer översvämningar. Jag skriver aldrig till journalister, vare sig när jag tycker de gjort något bra, eller något tveksamt. Men denna gång kunde jag inte hålla mig. Den lite raljanta tonen, som bland annat deklarerade att “flera branscher är rena vinnare” gjorde mig riktigt upprörd. Så här skrev jag:

Fortsätt läsa ””Vi kan väl skaffa kylanläggningar””

Projekt 0.5 ton om året – så kan vi lösa klimatkrisen

Vår koldioxidbugdet är snart slut. Vi hade val i år (2018). Nästa val äger rum 2022. Valet efter det är 2026. Då är vår budget slut om vi inte drastiskt minskar våra koldioxidutsläpp. Det är det den dåliga nyheten. Den bra är att det finns massor vi kan göra. Det kräver dock att vi i 25 år i rad minskar våra avtryck med 0.5 ton koldioxid per år per svensk. Det är möjligt, men bråttom.

Jag trodde aldrig jag skulle yttra något dylikt, men jag tror Johan Rockström och de andra som tillsammans med honom i DN för att par veckor sedan sa: läget är så allvarligt vad gäller klimatet att det kräver nationell samling, eller som Rafael Jensen skrev samtidigt: välfärdsstaten måste transformeras till klimatstaten. Det finns helt enkelt inte en chans att vi kommer klara detta om vi bara litar på individers val (moral och preferenser) och fria marknadens spel (vinst och konkurrens).

I boken The Great Leveler skildrar Walter Scheidel pessimistiskt hur jämlikhet aldrig åstadkommits genom gradvisa fredliga reformer. Det har alltid krävts krig och katastrofer för att grundligt förändra samhället i en riktning som inte bara är lönsam för en liten elit. Detsamma gäller klimatet. Vi kommer aldrig lösa klimatfrågan om inte alla är med, om inte, alla bär bördorna som denna massiva omställning kommer kräva, men också vinsterna det kommer ge. 

Vi är i krig, eller borde vara. Mot koldioxidutsläppen. Nu krävs mobilisering av alla och allt. Hur lång tid har vi på oss? Vad kan vi göra? Vi är långt förbi läget där gradvisa små förändringar är tillräckliga. 

I stället måste vi tillämpa en maximalistiskt strategy där vi provar så många saker som möjligt parallellt. Det duger inte att sponsra elcyklar i stället för, säg, aggressiva omställningsbidrag för att stödja transporter på landsbygden. Vi måste göra allt. Samtidigt. Vi kan inte politiskt gräla om detaljerna. Vi måste säga ja till allt. Förmodligen är det bara möjligt genom bred klimatpolitisk samling, från Vänsterpartiet till Centerpartiet, hur osannolikt det ändå låter.

Fortsätt läsa ”Projekt 0.5 ton om året – så kan vi lösa klimatkrisen”