1940 skapades Näringslivets fond. I näringslivets kamp mot socialdemokratins efterkrigsprogram spelade sedan fonden en viktig roll. Efter att ha legat i träda en längre tid återaktiverades NÄFO på nytt 1978 och kom att bli centrum i näringslivets omfattande propagandanät. samma år skapades Timbro ur ett gammalt bolag fonden ägde.
Fonden har, med några undantag, valt att jobba i det tysta. Nu har man gått ut i en annonskampanj lagom till valet. "3/4 av Sveriges ekonomi styrs via den offentliga sektorn", trumpetar man ut. "Närmare planekonomi än så har inget annat land väster om den gamla järnridån nånsin varit."
Fonden fortsätter därmed sin gamla propagandatradition, nu på egen hand. Påståendet är nämligen falskt. Av Sveriges ekonomi är enbart 30 procent offentlig sektor och därmed - förhoppningsvis - styrd av politikerna. Resten, alltså 3/4, består av privat konsumtion och investeringar.
Det är förvisso sant att skattekvoten ligger på drygt 50 procent och att de offentliga utgifterna ställt i relation till, däremot inte som andel av, BNP utgör drygt 70 procent.
Men förutom de 30 procenten sjukvård, skola, barnomsorg m m så går pengarna in i systemet, fördelas om och kommer ut igen. Sedan bestämmer folk själva om de ska betala hyran, vilka blöjor de vill köpa, eller om de till och med kan stoppa undan pengarna på banken.
Det här vet fonden givetvis. Visst är det rimligt att debattera de stora underskotten i offentliga sektorn. Men varför ljuga?
Man är väl som vanligt ute efter det som händer med pengarna inne i systemet - att de som betalar in inte alltid får ut lika mycket; att det omfördelas från rik till fattig.
Fast det skriver man förstås inte.
Tidigare publicerad i Aftonbladet 20/6 1994.
De galna åren - GRATTIS INGVAR ©Peter Antman