Måndagen 7 mars höll Skattebetalarnas förening en presskonferans om antologin Välfärd utan skatter?. VD Björn Tarras-Wahlberg berättade om den omfattande kampanj mot skattehöjningar man samma dag dragit igång. "Det här är en nödvändig kortsiktig offensiv" sa han och varnade för socialdemokratisk valseger. "Vi kommer synas i tunnebanan, i tidningsannonser och på debattsidorna."
Samtidigt måste vi jobba på lång sikt, medelade han, och det var därför boken kommit till. Och på lång sikt vill man, åtminstonne står det så i boken, radikalt minska den offentliga sektorn och för att uppnå det måste, som David Fälts skriver, "politiken som beslutsmekanism marginaliseras".
Genomgående beskrivs staten och politiken som något som står vid sidan av samhället, som något artfrämmande, behärskat av de av egenintresse styrda politikerna. Välfärdsstaten är inte ett reultat av breda folkliga krav på ökad jämlikhet och rättvisa, menar man, utan en oönskad produkt av själva den politiska demokratins funktionssätt.
Mest absurdistisk är utredningschefen Danne Norling, som menar att staten idag har samma funktion som på medeltiden. "När så välfärdsstatens moraliska och meta-etiska förklädnader slutgiltigt har demaskerats återstår bara bilden av den egoistiska intressekampens smutsiga maktspel."
Norling ritar dessutom upp en konkret vision för det nya försäkringssamhället. Inte bara ska hela sjukvården, sjukpenningen, föräldrapenningen, arbetsskadeersättningen, arbetslöshetsersättningen och pensionerna ersättas av privata försäkringar. Dessutom ska man försäkra sig mot ålderdom, alkoholism, narkomani och tillfälliga ekonomiska svårigheter. Varje blivande förälder bör också betala en försäkringspremie om barnet blir handikappat, sedan får barnet låna för att betala sina egna premier. Bidrag till barnfamiljerna däremot ska ersättas av lån i bank. Skolan ska vara obligatorisk - i sex år, och sedan betalas via lån och avgifter. I övrigt gäller frivilliga bidrag eller tvångsarbete. Kvar blir en minimal militär- och polisstat, omslutande 17 procent av BNP har han räknat ut.
De skriande klassklyftor det skulle ge upphov till snuddar han inte ens vid, utom i en passage där han skriver att folk nog kommer undvika att vara lågutbildade på grund av de höga premier till arbetslöshetsförsökringen som skulle uppstå för dessa. Å andra sidan har de ju själv valt att arbeta i en branch med hög arbetslöshet, som Michael Lundholm uttrycker det i sitt bidrag.
Så naiv eller ska vi säga cynisk är bilden av marknaden genomgående. Att de lågutbildades söner och döttrar till största delen också blir lågutbildade finns inte i denna värld. Att de precis som far och mor kommer verka i yrken med den största arbetslöshetsrisken, den sämsta arbetsmiljön, med de största hälsoriskerna och de lägsta lönerna är ju inget annat än deras fria val.
Det nakna egenintresset är en bättre betäckning på denna boks aspirationer än på den politiska demokratin. Antologin har därför en poäng, den visar vad högern verkligen vill: Restauarera elitens makt. Och då måste den omfördelande offentliga sektorn bort - kosta vad det kosta vill.
David Fält (red:), Välfärd utan skatter - från fogde till försäkring (Skattebetalarna, 1994).
Tidigare publicerad i Aftonbladet 11/4 1994.
De galna åren - STATEN BLIR ALLT MINDRE VÅR ©Peter Antman