Om kapitalismen byggde landet eller ej kan vi tvista, men att kapitalisterna byggde Handelshögskolan är ett faktum. När två forskare från denna högerns borg nu mosar regeringen Bildts ekonomiska politik så är det tunga saker det handlar om. Har näringslivet tröttnat på "den mest kompetenta" regeringen?
Carl Hamilton och Dag Rolander menar nämligen, i boken Att leda Sverige in i krisen, att den fallande kronan, de återkommande valutakriserna är ett resultat just av att näringslivet och de internationella valutahandlarna för länge sedan insett att regeringens politik är ohållbar. Stålbadarna Bildt och Wibble har stått med händerna i fickorna medans vårt lands ekonomi krossas under kampen mot inflationen, trots alla varningssignaler om att det för länge sedan gått åt helvete.
Den normpolitik man svurit sig till är infernalisk. Ju mer ekonomin skriker efter stimulans, ju mer den sprattlar i dödsgreppet, desto hårdare kniper normpolitikerna åt för att få helt tyst på ekonomin - vi viker aldrig från anti-inflationsmålet, då förlorar vi trovärdigheten!
Priset är ofantligt, menar Hamilton och Rolander. Först om 20 år kommer åtstramningen att ha betalat tillbaka sig, först då kommer vi i Sverige att producera på den nivå som varit möjlig om vi bara bedrivit vanlig hygglig stabiliseringspolitik. Däremellan kommer konflikterna öka, arbetslösheten permanentas på en förödande hög nivå, budgetunderskottet - effekten av en ekonomi som tvärdött - äta sönder välfärdsstaten, och några generationer ungdomar att spolieras. "Ett land som också förlorar sin ungdom är döende" skriver författarna och förutspår massutvandring till USA där man undvikit "tyskeriet".
Handlade boken bara inte om verkligheten vore den lysande satir. Don Quijote Bildt och Sancho Panza Wibble. Men det är en fruktansvärd tragedi. Jag hoppar av vrede i stolen. När regeringen Bildt tillträder rustade till tänderna för att bekämpa inflationen är den nämligen redan borta ur systemet. Historiens ironi slutar i katastrof. Genom kampen mot en inflation som inte fanns har man nämligen - via utslagning av produktionskapacitet, flaskhalsar och hög långtidsarbetslöshet - bäddat för snabb och rejäl inflation så fort konjunkturen vänder. I ett fattigare Sverige. Jag är skakad.
Hur var det möjligt? Ivrigt understödd av en enig ekonomkår grävde regeringen allt djupare ner sig i sin verklighetsbeskrivning, hämtad från en abstrakt modellvärld, tills det inte längre var möjligt att tänka om. Inte ens när deras älskade marknad skrek åt dem att de gjorde fel lyssnade regeringen. Den var ingen Odysseus som surrat sig vid masten utan en besättning som fått ögonen förbundna och öronen igentäppta.
Räcker verkligen den förklaringen. Är inte kampen mot inflationen ett medel för något annat? "Fokus ligger på systemskiftet från en förhatlig blandekonomi till en riktig marknadsekonomi", skriver de. Sett ur det perspektivet blir den förda politiken logisk. "Carl Bildt vill under mandatperioden staka ut en kurs bort från den stora välfärdsstaten, och göra det på ett så bestämt sätt att socialdemokraterna inte kan avvika från denna kurs om de skulle återvända till makten."
Moderaterna har offrat Sverige på ideologins altare. Den som efter att ha läst Hamiltons och Rolanders svidande vidräkning ånyo kan tänka sig att rösta fram en borgerlig regering har en skruv lös. Socialdemokratin måste med all den kraft partiet är mäktig vända sig bort från den förtorkade åtstramningspolitiken, annars riskerar vi en mycket obehaglig utveckling.
Bengt Westerberg, ta ditt ansvar, fäll regeringen och dumpa Anne Wibble. Ingvar Carlsson, ta över. Nu!
Carl Hamilton och Dag Rolander:
Att leda Sverige in i krisen
- Moral och politik i nedgångstid
(Norstedts).
Tidigare publicerad i Aftonbladet 18/10 1993.
De galna åren - HAR TIDEN STÄNGT AV HÖRAPPARATEN? ©Peter Antman